Far & son detaljhandel – över 60 år i butiker

”Grabben är rädd för att jag ska tjata om att allt var bättre förr” – orden kommer samtidigt som Gunnar Bergman skrattandes slår sig ner i kontorsstolen på Knapps kontor. Grabben i fråga är sonen Niclas som redan sitter på kontoret i en av Hudiksvalls äldsta butiker. Tonen är skojfrisk hos dessa 2 generationer handel då vi sätter oss den här fredagseftermiddagen för att utröna om det verkligen var bättre att vara handlare förr.

Gunnar Bergman, 70, är så rutinerad som det går att bli inom detaljhandeln. Hans resa som handlare tog sin början redan 1973 då han blev anställd som butikschef i Halmstad hos Sveriges största skobutik Oscaria.

 ”Egentligen var det slumpen som fick in mig i den här branschen. Min fru hade precis kommit till Sverige och jag ville ge henne sysselsättning så jag sökte mig till butiksnäringen från mitt dåvarande yrke som var dammsugarförsäljare”.

Efter ett par år som butikschef för Sveriges största skoföretag, en tid som lärde Gunnar mycket om skobranschen, så insåg han snabbt att ett liv som anställd inte var för honom. Livet som egenföretagare med möjligheten att påverka sin egen tid lockade alltmer. Det är ett val han aldrig har ångrat. Mot slutet av 70-talet så flyttade han och frun uppåt landet och förvärvade Sven Knapps butiker i Ljusdal, Färila & Järvsö. 1984 så etablerade han butik i Gävle och på hösten 1986 så tog han över butiken som vi just nu sitter i – nämligen Knapps skor i Fyrengallerian. En butik som sedan dess befunnit sig i familjen Bergmans ägo. Numer är det sonen Niclas som driver skobutiken, med viss hjälp av pappa fortfarande. 

  • Det är svårt att hålla honom helt utanför så han kommer fortfarande hit till kontoret och hjälper till med ekonomin ler Niclas. 

Niclas som dessutom driver herrekiperingsbutiken Jones inne på Guldsmeden i Hudiksvall har fått kunskap om företagsekonomi och detaljhandel med modersmjölken. Redan i tidig ålder så hjälpte han föräldrarna i butiken. Men där pappa Gunnar vittnar om slumpen som förde honom till skobutiken så berättar sonen Niclas att han tidigt var inställd på att driva klädbutik:

”Jag kände tidigt att jag ville leva som egenföretagare likt mina föräldrar. Jag förstod att det skulle passa mig. Och jag visste direkt att jag inte ville hålla på med skor som pappa, jag skulle syssla med kläder som jag var mer intresserad av. Att jag ville gå min egen väg och visa att jag kunde driva butik själv utan mina föräldrars hjälp var också en stor drivkraft”.

Stämningen på kontoret är mycket god. Det skämtas om vartannat och man känner att det finns ett starkt band mellan far och son handel, som jag valt att kalla dom. Respekten för varandras livsverk delar intervjuoffren med mig. Bedriften att driva egna fristående butiker i branscher som domineras av multinationella kedjor under så lång tid är imponerande. 

  • Visst har det varit en tuff konkurrens från större företag. Men det är den som gjort att jag tyckt det här valet av karriär varit så himla rolig också. Hade det inte krävts hårt jobb och en hel del tanke bakom en lyckad butik så hade jag inte tyckt det här varit lika roligt, säger Gunnar och får medhåll av Niclas.

”Givetvis är tävlingsmomentet en anledning att vi båda trivts bra som egenföretagare”

Att de båda valt en bransch som är oerhört konkurrensutsatt är nog de allra flesta beredda att hålla med om. Gunnar skämtade tidigare om att det var bättre förr, och han menar att det faktiskt låg lite sanning i det. Givetvis har e-handeln gjort konkurrensen inom sko och klädhandeln tuffare än för 30 år sedan. 

  • Vi hade det lite lättare på min tid skrattar Gunnar. Vi klarade oss med ett lite mindre sortiment och priserna var inte lika pressade som nu. 
  • Men det många glömmer är att e-handeln faktiskt föder fysisk handel också! Det glömmer vi alltför ofta när vi bara pratar om det negativa med shopping på nätet flikar Niclas in.

En sak som de båda kan hålla med om var enklare förr var marknadsföringen. De båda har under sina yrkesliv hunnit med att uppleva kraften som tidigare fanns hos lokaltidningen. Far och son berättar om en tid då man nådde 90% av kommunen med en halvsida i HT och att man nuförtiden har betydligt svårare att nå de potentiella kunderna. 

  • Marknadsföring har varit en del som man varit tvungen att ha koll på som handlare. Det här yrket jag valt har varit enormt komplext. Vi handlare tvingas ju att vara en hel ledningscentral själva. Vi ska själva sköta sånt som de stora kedjorna har enskilda anställda för. Det är ekonomi, marknadsföring, personalfrågor, inköp, m.m. berättar Gunnar och ler där han sitter i sin kontorsstol. 
  • Samtidigt så är det variationen på arbetet och att hårt jobb lönar sig som gjort det här yrkeslivet roligt säger Niclas och nickar mot pappan som bifallande nickar tillbaka.

Ett yrkesliv som snart sträcker sig över 20 år för sonen detaljhandel. Han känner ännu ingen mättnad eller behov av att trappa ner. Niclas tycker fortfarande att livet som handlare är väldigt givande:

”Jag tycker fortfarande att det är så himla roligt att få träffa kunder och jobba ihop med bra människor. Under mitt liv som handlare har jag haft turen att få ha väldigt bra personal. Just nu så är jag stolt över den personal jag har och de ser till att jag vill fortsätta med det här. Att jag genom mina butiker dessutom får bidra till den stad jag valt att leva i är också en enormt uppfyllande känsla och något som driver mig”.

Stolt tittar pappa på sonen när Niclas pratar om sitt bidrag till bygden. När man ser det är det svårt att inte själv dra på smilbanden. Jag tittar på två generationer detaljhandel som satt stort avtryck på handelsstaden Hudiksvall. Efter att ha fått höra deras historia är jag övertygad om att de båda fortsatt kommer att sätta avtryck i den här glada Staden. Oavsett vad större kedjor eller e-handel gör med sortiment och prisbild så kan de inte påverka en som de här två gör. Det här är en familj som brinner för sitt yrke och för staden Hudiksvall. Vi ska vara glada och stolta att vi har dom här. Och vem vet, kanske är en tredje generation Bergman snart mogen att ta över familjens fina handelstradtition?

/Emil Strandell